Ett annat argument är liknande i hänsyn att utvecklingsländer inte har en infrastruktur beroende av växthusgaserna och därför är skyldiga att minska, eftersom en ökning i population och industri den fattiga världen skulle kunna bidra med inom en alldeles för kort tid är förbi ohållbart. Man menar att Västvärlden redan har byggt upp en ekonomisk värld beroende av energiförbrukning medan Syd inte är beroende än och därför heller inte borde bli det på grund av de alltmer hotande miljöproblemen.

Den andra sidan av debatten beklagar snarare Västvärldens krav på att utvecklingsländerna ska minska sina utsläpp. Debattörerna fokuserar snarare på faktumet att det är Västvärlden som har släppt ut majoriteten av utsläppen och dessutom är att beskylla för miljöproblemen. De undrar hur de kan förvänta sig att länder som knappt har bidragit till växthuseffekten ska offra sin utvecklingspotential. Andra tycker helt enkelt att det är orättvist att låta länder som knappt bidragit till växthuseffekten ska minska sina utsläpp. Sedan finns det de som främst fokuserar på utvecklingsländer som växer i snabb takt och som släpper ut mer och mer. Sådana länder är Sydafrika, Mexiko, Kina (även om Kina säkerligen har blivit något annat än ett utvecklingsland), Brasilien och Indien. Det finns oro om att de här länderna växer alldeles för snabbt och släpper ut alldeles för mycket växthusgaser. Det finns en vilja att länderna i fråga ska gå över till mer miljövänliga metoder och utveckla mer miljövänlig energi än gas och olja

Det är en komplicerad fråga och är en mångfacetterad debatt. Miljöfrågan är den mest akuta just nu, men det är också viktigt att ta hänsyn till att alla ska få ta fördel av förbättringar. Det ska inte endast vara på ”de rikas” villkor utan här har vi även chansen att minska fattigdom genom samarbete i miljöfrågan. Om minskningar av utsläpp ska kunna köpas av utvecklingsländer för industriländer så får detta inte stå i vägen för ländernas välfärd, och de rika länderna får inte glömma att också själva minska på sina utsläpp.

SvD skriver i en artikel att en undersökning av den vetenskapliga tidskriften Nature har kommit fram till att andelen cykloner med starka vindar har ökat. Undersökningen mäter mellan 1981 – 2006. Även tidigare undersökningar hade visat liknande resultat. Detta skulle vara ett resultat av att havsvattnet värmts upp i konsekvens av den globala uppvärmningen. Om uppvärmningen fortsätter kan vi tydligen förvänta oss ännu fler och starkare orkaner.

Greenpeace ska enligt DN dumpa 1000 granitblock i Nordsjön, utanför Tyskland, vid ett EU-skyddat rev. Detta för att hindra fiskbåtars trålande och markera att detta redskap skadar den marina miljön och dess inhabitanter. Självklart är Tyska fiskare rasande.

Miljön är starkt på agendan och tur det. Vi har alla har nog vid detta laget märkt något av klimatförändringarna, var och en på sitt sätt. Tidigare har man kunnat skjuta det ifrån sig för då kunde man tro att miljöförändringarna ändå inte skulle ske förrän om t.ex. hundra år. Nu har vi dock redan börjat känna av konsekvenserna av konsumtionsvanor och en ”carrying capacity” av infrastruktur som är oerhört beroende av bland annat olja. Nu står vi inför en rad förändringar och beroende på vilken geodemografi man tillhör är detta olika mycket ett närliggande hot. Cyklonernas framfart, som i nuläget har ställt till det för många människor, är bara ett exempel på vad vi har att förvänta oss. Att det snöar i Kenya, är även detta länkat till de märkliga miljöförändringarna? Jag tycker i alla fall att det är bra att det finns organisationer och organ som arbetar för att minska miljöproblemen.

Ett av miljöpartiets språkrör, Peter Eriksson, lyfte fram viktiga aspekter att tänka på. Han framförde hur det är troligt att Rysslands agerande till viss del beror på den förödmjukelse Ryssland kan tänkas ha upplevt under en lång tid och hur vi bör ta med detta i beräkningen för att inte ytterligare förvärra situationen. Han menade hur det är viktigt med mänsklig närvaro och att Sverige borde ta på sig en starkare roll i återuppbyggandet av Georgien. Detta istället för att göra detta till ett tillfälle att bygga på musklerna och upprusta.

Även Carina Hägg från socialdemokraterna framförde intressanta aspekter som hon tyckte att man bör titta på. Detta gäller kvinnor i krig och hur man borde ta tillvara på kvinnorörelsen i dessa sammanhang, då de ofta hamnar i bakgrunden och trängs undan. Carl Bildt svarade att han ansåg att i krig är det människan som är i fokus och att han inte gör några sorteringar i detta fall. Dock när det stabiliserats är det en annan fråga. Hägg kontrade med att tala om för Bildt att kvinnor drabbas allra hårdast i krig och att de är som mest utsatta. Just därför behöver kvinnor och kvinnorörelser extrainsatser. På detta svarade Bildt att var sak har sin tid och att politiken måste ha sina prioriteringar. ”Så det ber jag nog inte om ursäkt för”.

På sammanträdet kritiserades Carl Bildt även för sitt språkbruk, vilket han kontrade med att säga att han ”talar klarspråk”, och för att ha jämfört Ryssland med Nazityskland.

2008-09-02, 15:30-16:00: Situationen i Georgien. Utrikesminister Carl Bildt (m) informerar riksdagen om konflikten mellan Georgien och Ryssland.

Vart börjar våldet och var slutar det? När alla är döda?

Jag tycker att dokumentären ”Min dotter är terrorist” ger många vinklingar och jag anser den vara ett steg mot en större förståelse. Behöver vi inte mer förståelse i denna värld vi lever i?